Johannesevangeliet
Kapitel 2-12
Detta är ett stort anspråk att göra om någon, men Johannes stödjer det genom berättelserna i kapitel 2–12. Alla följer samma grundmönster: Jesus utför ett tecken eller gör ett anspråk på sin gudomliga identitet, vilket leder till missförstånd, debatt eller konflikt, och till slut ställs människor inför frågan vem de egentligen tror att Jesus är.
I kapitel 2–4 möter Jesus fyra centrala judiska institutioner, och i varje fall visar han att han själv är den fulla verklighet som dessa institutioner endast pekade fram mot. Först är Jesus på ett bröllop där vinet tar slut. Han fyller stora stenkrukor – sammanlagt omkring 450 liter – med vatten och förvandlar det till det bästa vinet som serverats. Bröllopsvärden säger: ”Du har sparat det bästa vinet till sist!” Detta är sant i bokstavlig mening, men Johannes kallar också handlingen för ett tecken (Joh 2:11): en symbol som uppenbarar något om vem Jesus är. Precis som profeten Jesaja beskriver Messias rike som en fest med rikligt vin (Jes 25:6–8), visar detta första tecken den generösitet och glädje som kännetecknar Jesu rike.
Därefter går Jesus till templet i Jerusalem, platsen där himmel och jord skulle mötas och där Gud mötte sitt folk. Jesus går in och hävdar sin auktoritet över templet genom att driva ut växlingshandlarna och stoppa offren. När han utmanas svarar han: ”Riv ner detta tempel, så ska jag resa det igen på tre dagar.” Han gör anspråk på att hans egen kropp och hans kommande offerdöd är den sanna platsen där himmel och jord möts. Han är den verklighet som själva tempelbyggnaden bara var en skugga av.
I kapitel 3 för Jesus ett nattligt samtal med rabbin Nikodemus, som tror att Jesus är ännu en lärare i Israel. Jesus gör klart att Israel behöver mer än undervisning – de behöver ett nytt liv. ”Ingen kan se Guds rike utan att bli född på nytt” (Joh 3:3). Människan är bunden av synd och egoism, men Gud älskar världen och erbjuder nytt liv genom Sonen.
Sedan reser Jesus norrut och möter en samarisk kvinna vid en brunn (kap. 4). Deras samtal om vatten blir en bild: Jesus är den som ger ”levande vatten”, ett uttryck Johannes använder för ett nytt liv som bär Guds eviga kärlek – ett liv som börjar nu och sträcker sig in i evigheten.
Kapitel 5–10 är en ny samling berättelser knutna till fyra judiska högtider. Återigen använder Jesus bilder från högtiderna för att avslöja sin identitet.
I kapitel 5 helar Jesus en lam man på sabbaten, vilket startar en konflikt om arbete på vilodagen. Jesus säger att hans Fader arbetar – och han också. Ledarna förstår innebörden: han gör anspråk på att vara Guds Son på ett sätt som gör honom jämlik med Gud (Joh 5:17–18).
Kapitel 6 utspelar sig under påsken, minnet av uttåget ur Egypten. Efter att ha mättat tusentals människor talar Jesus om att han är ”det sanna brödet” och att den som ”äter” honom får evigt liv. Många tar anstöt och lämnar honom.
Kapitel 7–10 utspelar sig under lövhyddohögtiden, som firar hur Gud ledde Israel genom öknen med moln- och eldstoden och gav dem vatten. Jesus står i templet och ropar: ”Om någon törstar, så kom till mig och drick” (Joh 7:37). Senare säger han: ”Jag är världens ljus” (Joh 8:12). Han gör anspråk på att vara både Guds närvaro och Guds livgivande gåva. Vissa tror, andra blir rasande och försöker döda honom (Joh 8:59).
Den sista högtiden i kapitel 10 är chanukka, tempelinvigningsfesten. Jesus säger att han är den som Gud avskilt som helig (Joh 10:36) och avslöjar att han är det sanna templet där Guds närvaro bor. ”Jag och Fadern är ett” (Joh 10:30). Ledarna vill döda honom, och han drar sig undan.
Alla dessa konflikter kulminerar i det stora tecknet i kapitel 11. Jesus älskar Lasaros och hans systrar, och trots att Jerusalem är farligt går han dit för att uppväcka sin vän. Han kallar Lasaros ut ur graven, fullt medveten om att detta mirakel kommer att leda till hans egen död. Nyheten sprids snabbt, och ledarna beslutar att mörda Jesus. Han rider sedan in i Jerusalem som Israels kung, men avvisas av ledarna.
Den första halvan av Johannesevangeliet avslutas med berättelsen om hur Jesus ger sitt liv av kärlek för en vän – ännu ett tecken som pekar direkt på korset. Berättelsen om Lasaros blir därmed brobyggaren in i evangeliets andra del.