Johannes 1: Jesus som Ordet och de första lärjungarna

Den första delen av Johannesevangeliet öppnar med en tvådelad introduktion. Först möter vi prologen (Joh 1:1–18), som inleds med de välkända orden: ”I begynnelsen var Ordet.” Detta är en tydlig hänvisning till skapelseberättelsen i Första Mosebok 1, där Gud skapar allt genom sitt ord. Bilden Johannes använder är både stark och djup: precis som en människas ord är åtskilda från personen som talar dem och samtidigt uttrycker hennes tanke och vilja, säger Johannes att Guds Ord var hos Gud – alltså särskilt, distinkt från Fadern – men ändå själv Gud, fullt ut gudomligt. Senare i prologen får vi veta att detta gudomliga Ord blev människa i Jesus Kristus.

Johannes anknyter också till berättelserna i Andra Moseboken 33–34, där Guds närvaro vilade över förbundsarken, och säger att Jesus är Guds närvaro mitt ibland oss. Den härlighet som en gång vilade över tabernaklet har nu blivit människa i Jesus. Detta leder fram till Johannes tydliga huvudbudskap: den ende sanne Guden består av Fadern och Sonen, och Sonen har blivit människa för att uppenbara Fadern för oss.

Efter dessa stora och omvälvande påståenden fortsätter kapitlet med hur Johannes Döparen möter Jesus och pekar andra människor till honom, så att de blir hans lärjungar. En efter en, när människor möter Jesus, uttalar de vem de tror att han är. Redan i detta första kapitel får Jesus sju titlar: Guds Lamm, Guds Son, Rabbi, Messias, Israels Kung, Jesus från Nasaret och Människosonen. Dessa titlar förbereder läsaren för Johannesevangeliets genomtänkta struktur, där talet sju återkommer. Tillsammans bär titlarna ett och samma budskap: denne fullt ut mänsklige Jesus från Nasaret är Israels messianske kung och lärare, och han är Guds Son som kommit för att ge sitt liv som offer för världens synder.