Johannes 18–20: Gripande, rättegång, korsfästelse och uppståndelse

De judiska ledarna sänder soldater för att gripa Jesus, och de finner honom tillsammans med hans lärjungar i en trädgård. När de frågar vem av dem som är Jesus, svarar han: ”Jag är”, och de faller bakåt. Detta är ett briljant litterärt grepp av Johannes. Jesu ord här är kulmen på två serier av sju tillfällen då Jesus använt just detta uttryck. Därmed framhäver Johannes ett av evangeliets huvudanspråk: att Jesus är den Gud som uppenbarade sitt namn för Mose.

Uttrycket ”Jag är” (ego eimi på grekiska) motsvarar Guds personliga förbundsnamn i Andra Moseboken 3 och i Jesajas profetior. Johannes har placerat sju “Jag är”-utsagor där Jesus säger ”Jag är…” följt av ett mäktigt anspråk: livets bröd, världens ljus, fållans dörr, den gode herden, uppståndelsen, vägen sanningen och livet, och den sanna vinstocken. Johannes har dessutom utformat sju andra scener där allt kulminerar i att Jesus helt enkelt säger ”Jag är”, som en direkt anspelning på Guds namn. Händelsen vid gripandet är den ironiska höjdpunkten: det ögonblick då Jesus mest tydligt uppenbarar sin gudomliga makt är samma ögonblick som han frivilligt ger sitt liv.

Jesus ställs sedan inför rätta för sina upphöjda anspråk: att vara Guds Son och Israels kung. Han förhörs först av översteprästen och därefter av den romerske ståthållaren Pilatus, som måste ta alla kungliga anspråk på största allvar. Jesus säger till Pilatus: ”Mitt rike är inte av denna världen.” Det betyder inte att hans rike hör hemma någon annanstans, utan att dess värdesystem och syn på storhet inte kommer från världen. Jesu rikes natur definieras av Guds karaktär och uppenbaras genom hans självutgivande död. Världens sanne Kung besegrar ondskan genom att låta ondskan drabba honom. Han vinner seger genom kärlek.

När Jesu kropp läggs i en förseglad grav, börjar kapitel 20 på den första dagen i den nya veckan. Maria, och senare andra lärjungar, upptäcker att graven är öppen och tom. Plötsligt möter Maria Jesus, levande, uppstånden från de döda.

Stanna upp här. Jesu uppståndelse fullbordar ytterligare ett mönster av sju i evangeliet. Vid bröllopet, där Jesus förvandlade vatten till vin, säger Johannes att detta var Jesu första tecken. Helandet av tjänstemannens son i kapitel 4 kallas det andra tecknet. Men Johannes fortsätter att strukturera berättelsen så att läsaren kan räkna vidare: det sjätte tecknet är uppväckandet av Lasaros – en handling som kostar Jesus hans eget liv. Därför blir det sjunde och största tecknet Jesu egen uppståndelse. Det bekräftar hans anspråk att vara Guds Son, livets upphov, vars kärlek besegrade döden.

Efter upptäckten av den tomma graven möter Jesus sina lärjungar och sänder dem ut genom att ge dem Anden. Det uppdrag Fadern gav Sonen ska nu fortsätta genom hans efterföljare, utrustade med Andens kraft.